JensNordholm

Min fantastiska syrra och svåger (alltså syrrans pöjk) är i stan på visit, vilket är extremt trevligt. Om ett litet tag ska vi ut på en helrunda i huvudstan och se om det säljs något värt att köpa. Igårkväll satt vi hemma, lirade god 'ol chicago (kortspel), sippade rödtjut och lyssnade in oss ordentligt på Fleetwood Mac. Ikväll är det nämligen dags att åter se detta fenomenala band entra scenen. Förväntan är uppe i skyarna.

Jaja, nog om det... jag har faktiskt en mycket viktig sak att berätta. Det är därför jag nu, helt plötsligt, en lördag klockan tio på morgonen sitter och skriver för första gången på några veckor.

Igår, efter det att jag mött upp syster & J på centralen drog vi till Laughing Duck för att stoppa något i magen. När vi beställer frågar Jimmy servitrisen om det går att få stekt potatis till steken istället för Pommes Frites. Hon ler vänligt mot oss och svarar lite osäkert och tvekande; "Ehhm jo, det är nästan som stekt potatis till"
Okej tänker vi, utan att ifrågasätta. När maten väl marcheras in och dukas upp på bordet framför oss tittar vi länge och brister sedan ut i ett as-garv. På tallriken ligger steken OCH det som i folkmun rent av kallas Pommes Frites. FRITERADE Pommes Frites.... ja, eller det som servitrisen kort och gott refererade till som "nästan som stekt potatis".

Okej att hon är uppfödd i innerstan på andra halvan av 90-talet och tror att friterade pommes är nästan stekt potatis, men hur fan fick hon jobb som servitris med dessa eminenta kunskaper? Inte en jävla aning, men kul att hon var där just då och roade just oss.