JensNordholm

Till bloggen:
Det var längesen, nu ska vi snusa ihop!

Till er som läser:
Därför är inte ett svar. Det är ett skydd. Det är ett skydd för att slippa svara.
Att skydda dig från dina nära & käras frågor och framförallt från dina barns frågor är både dumdristigt och fegt. Ett barn som frågar varför om allt och inget gör det för att hon är människa och behöver lära. En vuxen som svarar därför är snål, irrationell och framförallt bromsar hon sitt barns utveckling.
Ett barn som inte får svar nog kommer alla gånger att söka sig till svaret själv. I första hand genom praktisk övning. Farligt eller ej, det vet inte ett barn förens efter hon provat.
Ofta skulle det riktiga svaret ta lika mycket ansträngning att klämma ur dig som ett "därför". Så svara för fan som det är på de frågor du får istället för att skydda dig bakom sex bokstäver värderade till en fis i rymden.
Därför är inte ett svar. Det är ett skydd.

Den svenska politiken ser, enligt mig, värre ut än någonsin. Politiker och partier outputar sig genom att smutskasta och dissa sina konkurrenter samt genom nöjesbranchen hellre än att prata om vad de står för och vill ändra på. Jag vill fan inte att de högst styrande i vårt land ska bete sig som småungar, skylla på- och peka ut varandra för orelevanta små skitsaker för att stärka sin egen position. Jag vill heller inte att de ska bli valda till landets ledare för att de är roliga och lite tokiga i någon jäkla nöjes-TV på bästa sändningstid.

Jag vill att politiker ska fokusera på sitt jobb och lägga fullt fokus på att uppfylla de stora saker de dyrt och heligt lovar i valkampanjer. Det är fan inte konstigt att Alliansen misslyckats med att uppfylla många av de mål de satte upp för fyra år sedan när de lagt så mycket tid, energi OCH våra skattepengar på att bete sig som dagisbarn som ska samsas om leksakerna i sandlådan (Jag menar INTE att det bara är alliansen som gjort detta, men de vann valet pga. det de lovat att uppfylla men har ändå inte kommit dit).

Det jag vill säga är att jag förstår att så många, främst ungdomar, helt tappat intresset för politiken och fullständigt skiter i valet. Samtidigt vill jag säga att det är sjukt ledsamt och vill uppmana alla er som inte bryr er att börja göra det. I alla fall lite. Ni behöver absolut inte engagera er i debatter, gå i demonstrationer, ägna flera timmar åt att hänga med i politiska diskussioner i olika forum osv. Läs tidningen när ni har tid över eller gör några små, korta tester (te.x valkompassen).

Vi står inför ett val som garanterat kommer att påverka dig, din ekonomi samt din och din omgivnings situation i samhället väldigt mycket - många, många år framöver. Jag vill inte genom detta påverka dig till VAD du röstar på, utan snarare uppmana dig till att du SKA rösta och att du SKA göra det någorlunda medvetet. Alltså att förstå ungefär vad din röst kan få för konsekvenser. Du har INGEN rätt att klaga i efterhand om du inte ens röstar medvetet!

Var ingen Idiot - det är vad jag säger.

När vi människor blir rädda för något så blundar vi och önskar mest av allt att det ska gå över och försvinna. Vi vill ha tillbaks livet precis så som det var innan vi upptäckte att det fanns något att vara rädd för. Vi bygger en hög mur omkring oss, fortsätter leva vårt gamla liv bakom den och låtsas som om det som skapar rädsla utanför inte finns och aldrig funnits.

 

Men ingenting förblir detsamma, som det var. När du står bakom muren är du inte längre densamma som den du var i ditt gamla liv. Det är du i ditt nya liv med en mur runt om dig. Valet du har handlar inte om att du kan gå tillbaks till ditt gamla, trygga liv så som det var. Valet du har handlar om att gömma dig bakom en hög mur… eller så kan du gå rakt in i hjärtat på det som skrämmer dig som mest.

Jon och jag satt igår och hade ett Skype-samtal med Jon's farbror, Laara, en jojkande reggae-shaman, som han sjäv ibland kallar sig. Laara är en ytterst orgilnell figur som sysslar mycket med poesi, nästan som spoken-word, fast på sitt eget lilla livsåskådande vis. Dessutom skriver han musik också. Reggae-jojk.
Igår bjöd han Jon och mig på sin senaste låt och även ett kort performance genom Skype. Då han talar om livet säger han:

"Det måste vara roligt, Annars är det ingen... vits!"

Ni fatter va. Roligt. Vits.
Bra citat!

Jag i min börja-jobba-misär säger till Jon
- åhh, det ska bli så jobbigt att börja jobba igen man. Att styra iordning sitt liv & få grepp om lite rutiner igen.
- ah, shit alltså, svarar min vapendragare och vän.
- Fan, hur ska man göra för att nöja sig med mindre för att ha kul efter den här sjukligt bra sommaren?
Ironiskt och nästan hånfullt säger Jon
- Vi kanske ska börja gå ut och bara dricka EN öl
Jag tittar upp på honom, sådär knasigt förvånat, som om jag ville läsa av om han menar allvar eller inte. Han upptäcker snabbt min förvåning/förvirring kring det han nyss sagt. Han skrattar och kontrar sin egen kommentar med:
- Nä, hur fan kan folk verkligen vara såå dumma i huvudet att dom klarar det!?

Sjukt kul!

Du kan läsa
men betyder bokstäverna du ser verkligen detsamma som det du utläser?
Du kan höra
men betyder det som sägs verkligen detsamma som det du hör?
Du kan se
Men betyder gesterna och minerna verkligen detsamma som det du uppfattar?

Läs inte.
Lyssna inte.
Blunda.

Låt kläderna falla.
All prestige. All osäkerhet.
Alla funderingar. All undran.
Klä av det. Klä av allt.

Naken.
Ogarderad.

Känn. Bara känn.
Lite närmre.
Tätt intill.

Läs inte.
Lyssna inte.
Blunda.

Känn. Bara känn.

Nu vet du.
Nu vet jag.

Tidigare i dag satt jag och bläddrade i någon dagstidning och fastnade vid ett uppslag namngivet "Vad skall du göra i sommar?". Just denna fråga hade sedan ett stort antal människor besvarat, givetvis på olika vis, men ändå inte... och det var just det som fick mig att fastna, fundera och filosofera över dessa människors svar.
Låt mig förklara;
Det som nästan alla, säg 9 av 10 personer, kvinnor som män, svarat gemensamt på denna fråga var "Jag ska börja med att ...... sedan ska jag åka till ..... och göra ...... Efter det skall vi till ...... och hälsa på ..... och äta ......"  osv. osv.

Herregud människor, chilla för guds skull! Vad är det för vits med att ha semester om hela din semestertid till punkt och pricka skall vara utstakad och förbestämd och dessutom göra dig mer upptagen och stressad än vardagslivet och jobbet/plugget?

Jag är övertygad om att merparten av alla människor lägger allt för mycket tid och energi på att dels grubbla över dåtiden. Det som varit, varför det varit och hur det hade kunnat vara annorlunda. Det grubblas minst lika mycket över framtiden, vad du ska ta dig till då, vart du ska bo, var du ska jobba, vem du vill vara och så vidare.

Givetvis är det viktigt att analysera och rannsaka sig själv då och då och ta lärdom av både misstag och framgång från sitt förflutna. Dock är det så att vi väldigt ofta direkt efter en händelse redan vet vad vi gjort rätt eller fel för att lyckas eller misslyckas, övrig tid är bara grubblande. Ett läckage av energi som du skulle kunnat använda till något mycket mer kreativt och produktivt.

Framtidsdrömmar är givetvis också viktiga. Att drömma, fantisera och visionera om framtiden är något som människan alltid gjort och förhoppningsvis fortsätter att göra. Utan drömmar skulle utvecklingen och världen helt stanna upp. Dock tycker jag ofta att alldeles för många lägger energi på att planera framtidens händelser helt utan mål och syfte. De fyller framtiden med "shit load" av onödiga, prestigefyllda måsten och "skall ha för att alla andra har" och "ska göra för att alla andra gör".

Självfallet är det mycket enklare att följa någon annan människas spår och använda dennes framgångskoncept, men jag kan lova en sak, det må kanske leda dig till samma framgång som för skaparen, men antagligen inte göra dig alls lycklig.

Du är bara lycklig när du gör det du egentligen vill göra - När du är den människa du egentligen vill vara.


"Yesterday is history, Tomorrow is a mystery.
Today is a gift, that's why we call it the present".

Tog det ovanligt jäkla lugnt i helgen och tänkte igår kväll glatt för mig själv att jag skulle vara pigg, kry, fräsch och för en gång skull därmed kunna utföra ett strålande jobb denna veckans första dag. Icke! Det hjälper uppenbarligen inte. Paradoxalt nog är det förmodligen så att jag blir helt lamslagen av att ta det lugnt likväl som att köra på det vanliga viset - dvs. hyperaktivt och fartfyllt.

Valet inför kommande helger är alltså tveklöst...

Hyperactive - Go!

Sitter o funderar lite över ensamhet. Hur uppstår den känslan utan att man är ett dugg ensam? Jag kommer verkligen inte fram till något vettigt alls.
Jag lever ett liv som, tro mig, är allt annat än ensamt. På kontoret, som i sig är fantastisk, har jag tokbra arbetspolare omkring mig. På kvällar hänger jag mestadels med vänner som betyder något. Ni vet, sådana som man kan skratta med, gråta på, snackar problem och framgång med eller bara sitta tyst i varsin del av soffan o slacka tillsammans med.
På helger och under ledighet far jag runt som en tok i vårt avlånga land och hälsar på polare från både när och fjärran och jag ska dessutom inte sticka under stolen med att det brukar gå ganska bra med flirtandet också...

Hur i helvete går det till när jag då och då sitter o känner mig som den mest ensamma människan i världen!? Självklart vet jag att det inte bara är jag upplever detta. Snarare är det så att alla upplever detta, mer eller mindre ofta, hela livet ut. Men vad fan är det jag och ni behöver då för att inte uppleva detta?
Inte den blekaste aning. Det är mitt svar det.
Några andra förslag?