JensNordholm

Till att börja med måste jag whine:a lite om hur jälva synd det är om mig... bara så ni vet. Jag är fortfarande helt galet sjuk och fullständigt orkeslös. Är stel som fan i kroppen och rygg & axlar värker. Inga ordning! Värst av allt är att jag är yr i bollen. Hjärnan hänger liksom inte alls med. Dessutom har jag helt sjukt mycket att göra på jobbet, så tajmingen med att bli sjuk är helt åt helvete. Nu får mina stackars kollegor sitta o göra delar av mitt jobb idag. Lite ångerfyllt.

Om sex dagar, alltså kommande torsdag, är det en riktigt stor dag. Jag fyller nämligen NIOTUSEN dagar då. Galet att jag levt så många dagar...

Härom dagen när jag, tillsammans med mina kumpaner Jon, Oscar, Elin och Anna var och besökte Peppar, ett plöjgôtt öl-hak på S:t Eriksplan, så började jag snacka med en random dude utanför. Han gav mig då en riktigt bra idé. Han började tala om att det är mycket mer röj på högtider och att krogar givetvis säljer mycket mer då. Sedan säger han något i stil med att; "vafan startar ingen en krog som BARA firar högtider då för? Det finns ju fan alltid något land i världen som har en högtid varje dag". OCH han har ju fan rätt! Tänk att öppna en flummig kulturkrog som varje dag firar en knasig högtid från något land i världen. Det vore ju en ascool grej. Så lirar man traditionell musik från det aktuella landet, kanske har någon show eller liveband och dekorerar lokalerna som typiskt för den högtiden eller det landet. Ganska cool huh?

Är jag för kräsen och petig eller är det så att det är något litet fel på alla tjejer i hela världen nu för tiden? Så var det ju inte förr. Vad händer?

Alldeles snart får jag den nya lägenheten på Skanstull, Södermalm. Det blir schysst. Tre minuters gångväg till kontoret har jag verkligen ingenting emot. Det ska också bli lite spännande att bo själv, vilket jag inte gjort sedan jag pluggade musik på Ingesund, Arvika för fyra år sedan.

Nästa helg ska jag på klassåterträff sedan nian. Är jäkligt kluven till det hela och ångrar nästan lite att jag sagt att jag ska komma. Varför skulle jag? Lite den känner jag (Inget illa menat, om någon av er läser detta...). Nåväl, nu har jag ju lovat så jag får väl helt enkelt göra det bästa av saken och hoppas det blir roligt.

Trodde det skulle bli jobbigare än vad det är att dra ner rökningen efter denna idiotiska sommaren. Dock känner jag inte alls något sug. Har inte rökt något på dagtid och cirkus två-tre cigg på kvällarna under veckan. Igår och idag har jag inte rökt ALLS. Nästa vecka ska jag ju sluta helt. Bara feströka. Jag har heller inte festat på två veckor. DEN DU! Var iofs ute o drack några få öl på Peppar i förrgår, men det var ju liksom inget festande.

Uuh, nu har jag sovit och skrivit om vartannat i tre omgångar på detta blogginlägget. Nu får det vara nog. Ska kasta i någon film nu, Monsters Inc tänkte jag, och somna igen.

Att hänga uppe & festa till 04.30 när jobbet väntar på morgonkvisten är dumt
- men ack så roligt!

Efter en valborgshelg till största delen innehållande sol-lapande, lite sömn och alldeles för hög alkoholkonsumtion i glada vänners sällskap hade det blivit dags att slänga mig på buss 777 som skulle ta mig från min Boråssemester hem till det som nu börjar bli vardag i vår kungliga hufvudstad.
Det är söndagen den 3:e Maj och bara någon minut kvar till uret slår 16.45, vilket är bussens avgångstid. Jag sitter lutad mot husväggen intill resecentrums huvudbyggnad och pustar ut. Vid detta tillfälle far tre särskillt påtagliga känslor igenom mig.
Den första är utmattning. Inte så konstigt med tanke på vad som uthärdats de tre passerade dygnen. Den andra är hunger. Inte heller det så konstigt eftersom det var några timmar sedan jag kastade lite krubb i kistan. Den tredje känslan, som kanske är lite, lite mer knasig är att jag finner mig obeskrivligt kåt. Är det bara jag eller är detta en vanlig känsla att ha på bakfyllan?
Jag menar inte att detta är enda gången, utan alltid samma sak på bakfyllan. OCH, ju fler dagars fest innan desto högre grad av kåthet. Är jag sjuk eller finns det fler som känner samma sak?
Nåväl. Det var alltså extremt denna gång. Jag kämpade förgäves med att försöka fokusera på något annat, men det gick inte. Till råge på allt så tycktes bussen innehålla säkert 10 helt sjukt härliga flickor... Röntgensynen var blott en önskan.

Trots att de var så många, flickorna på bussen alltså, så hittade jag ändå en favvo. Om någon hade märkt hur olugnt mycket jag glodde hade jag garanterat blivit anmäld för någon form av ofredan. Jag kunde inte släppa tanken på hur mycket jag ville ha henne. Hon var så galet vacker. Bedårande! Jag får en spontan snilleblixt. Jag funderar över om idén egentligen är så smart eller om jag bara är knäpp. Jag konstaterar att båda två är sant, lika mycket på samma gång.
Jag frågar tjejen som sitter bredvid mig om jag skulle kunna få låna penna och en pappersbit. På pappersbiten skriver jag: 0739 906019 /J
Jag koncentrerar mig, tar några djupa andetag och reser mig från sätet samtidigt som en del av mig säger: "Förhelvete, vad gör du!!? Sätt dig ner Jens!"
Jag tittar på henne och fortsätter gå fram till mitten av bussen där hon sitter. Väl framme säger jag:
"Ursäkta mig. Jag vet att det här kanske är jäkligt konstigt... men jag tycker att du är helt galet vacker. Ljuvlig. Jag skulle bli sjukt lycklig om du hör av dig någon gång. Här är mitt nr".
Så lämnade jag fram lappen.
Helt plötsligt märker jag att jag är tillbaks i verkligheten igen. Jag inser vad jag precis nyss gjort. Jag märker hur folk runt omkring oss skruvar på sig, tittar på mig som om jag vore galen. Nästan så de börjar leta efter en dold kamera i närheten. Tjejen tittar förvånat på mig och ler. Rakt bakom henne sitter en ganska söt, lite äldre tjej och halvsover. Jag ser hur hon börjar le. Hon öppnar ögonen och utbrister:
"Det där var det coolaste och mest romantiska jag någonsin hört". Hon lutar sig fram till tjej #1 och fortsätter glatt:
"Du, om inte du vill ha lappen så tar jag den gärna".
Tjej #1 fnittrar till, ser på mig med sina galet underbara ögon och säger:
"Nä, jag tror jag behåller den här lappen ett tag".

Jag går därefter och sätter mig igen, somnar och när jag går av bussen är hon redan borta. Förmodligen är detta det knasigaste jag har gjort. Men värt det när hon väl ringer, för det kommer hon väl att göra?

/J

Bror min delade med sig av sin livsfilosofi. Tyckte att mer än en bra poäng förmedlades i hans stycke.
Enjoy.

We’re the beaten generation, every inch of us battered by ads and diets
the feeling of whatever you do you will never ever be good enough
thin enough (fit enough)
rich enoughhappyenoughyoungenou

Oskar & jag ägnade oss nyligen åt något så fenomenalt som "Hippie-latmagning", i alla fall om man ska lyssna på det som råkade slinka ur min mun. Felsägningen resulterade i att vi skrattade så vi chippade efter andan och tårarna rann.

Samma kväll bara några timmar senare har vi glidit ner i soffan o dragit igång nån actionrulle. I filmen är det någon som ska speja. Just ordet speja fastnar på min hjärna bara för att det låter väldigt fult att säga (pröva nu...). Jag förmedlar mina feelings kring detta ord till Oskar. Han tänker en stund på ordet skiner upp och säger plötsligt:
"- Ja, nu vet jag, sedan sjunger han: "Spejat råder, tyst det är i husen..."
Jag sitter och stirrar på honom i några sekunder för att försöka koppla det som nyss hänt. Spejat råder? Vad fan är det för sång?

Jag förklarar för min gode vän att sången heter midnatt råder... sedan skrattar vi återigen lika förtvivlat. Bra kontring Oskar!

Igårkväll då jag satt på stolen ämnad för ändamål nr 2 började jag bläddra i musiblaskan "Groove" vilket faktiskt är en jäkla skittidning så det passade bra. I detta nummer fanns dock en vettig artikel. En intervju med Metallicas batterist, Lars Ulrich. Det hela skulle egentligen bara handla om bandets nya skivsläpp "Death magnetic", men svävade sådär som det lätt gör, ut i musikrymden.


Tillslut började de samtala om Ulrich förslitningsskada i vänster axel. Reportern säger lite stöddigt att Stones trummis kör ju för fullt fortfarande och han är ju 65! Ulrich svarar trött tilbaks, jo men han har ju fan inte lirat Fight Fire with Fire i 25 år heller"...

Reportern frågar sedan hur länge Lars tror att han kommer hålla på, varpå svaret blir:
"Så länge det är fysiskt möjligt. Dock har jag på senare år jagats av en och samma mardröm... Jag sitter där på scen bakom trummorna och piskar skinnen till "Jump in the Fire" och plötsligt så lossnar min vänsterarm och flyger ut i publiken, som såklart sliter den i stycken. Jag sitter där bakom mina trummor och ropar: -Hey, kan jag få tillbaka min arm!"



Haha, jävligt kul! "Hey, kan få tillbaka min arm!"

Om du någon gång får en son och har funderingar på vad du skall namnge gossen så tycker jag att Snorre är ett jävligt festligt namn... Det är till och med ett forna hövdning-namn från vikingatiden. Do it, do it!

Jag mådde lite illa innan och var trött som fan... Anja säger:
-"stackars baby, jag gör några svällda tomtar så mår du bättre sen!"

 




Jag och Davva var och handlade på Pekås för en stund sedan.
När vi gick ut från affärn' står det en rottweiler fastbunden utanför... David säger: "Åh, jag vill bara gå fram och brotta ner den!"

-Sjukt kul!