JensNordholm

Lördag. 23:e Maj.
13 kronor i fickan - noll på kontot.
2 dagar till lön.

Slutspurt!

Det kryper. Kliar. Spritter.
Jag håller emot. Jag håller emot hårt.
Nästan så jag blir svettig.
Men jag vet att explotionen är nära.
Överskottsenergi!

Någonting håller på att göra mig galen. Nog för att jag brukar vara energifylld, rastlös och alltid behöva något att göra, men nu är det fan extremt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag skulle behöva vara på en plats där det är okej att krama ur all jävla energi. Att springa runt, hoppa, studsa, och bete sig som ett rabiessmittat vilddjur ett tag.
Som Taz. Den galna, Tasmanska djävulen, ni vet.

Men nu sitter jag här. På kontoret. I Stockholm. På Skanstull. Utanför dörren väntar Götgatan. Förmodligen skulle jag bli inspärrad ganska fort om jag skulle börja krama ur denna hysteriska, bubblande energin där ute.
Det känns helt enkelt inte som en bra plats för Taz-agerande.


KFU)="Uijglkwjiorwq)=#)#=q?"=#)=(#%(FJKLdfajpjlkjiofajKLU=#")(%=Q"?"#nm,lgasj!
HJKfahJKÖ7=)/=%#(?=(QKLbvklsÖGU)="=?!Ngi0+?`"¤!!!

(kanske inte så välformulerat, men än dock en perfekt beskriving av känslan)

/J

Tog det ovanligt jäkla lugnt i helgen och tänkte igår kväll glatt för mig själv att jag skulle vara pigg, kry, fräsch och för en gång skull därmed kunna utföra ett strålande jobb denna veckans första dag. Icke! Det hjälper uppenbarligen inte. Paradoxalt nog är det förmodligen så att jag blir helt lamslagen av att ta det lugnt likväl som att köra på det vanliga viset - dvs. hyperaktivt och fartfyllt.

Valet inför kommande helger är alltså tveklöst...

Hyperactive - Go!

När det gäller hela biten med romantik och att bli kär så finns det en sak som jag verkligen är helt sjukt svag för. En sak jag absolut bara inte kan stå emot. En sak som gör att det spritter i hela kroppen. Jag får lika svårt att behärska mig som en femårig, hyperaktiv, sockerberoende grabb i godisaffärn, vilket måste vara ett helsike helt enkelt.

Jag talar om sång. En tjej som kan sjunga är det farligaste jag kan träffa (observera nu att jag menar kan som i KAN, alltså är bra och har skön ton och grym känsla, så ni karaoke-bar-brudar kan sluta le o känna er träffade av smicker nu).
Det blir lite samma effekt som när stålmannen kommer nära kryptonit. Alla mina krafter försvinner, knäna vill liksom ge vika lite grann och jag vill nästan plocka ut mitt eget hjärta och ge bort det till tjejen som sjunger.

Ikväll såg jag ett videoklipp på en sjungande tjej, som dessutom är helt bedårande, vilket ni direkt förstår är katastrofalt! Direkt när sången började pausade jag, gick in o snabbt gav tjejen en rationell kommentar och tänkte sedan stänga ner. Allt för att undvika pinsamheter. (Självkännedomen är dock hög).
Jag stängde inte ner. Jag fortsatte kolla ytterligare en gång, såklart. Efter det går jag återigen in på kommentars-sidan och skriver givetvis en gång till. Inte fullt så rationellt, utan snarare nästan något som kan jämföras med en galen kärleksförklaring eller världens mest på:ade raggning. Haha.

Nåväl, nu är det så att jag tror tjejen i fråga kommer läsa detta inlägg. Därmed har jag nu lyckats skänka dels en kul historia till er läsare, samt givit en förklaring & lite mer gentlemannamässigt raggande till tjejen.

/J

I veckan släppte två av mina närmsta band musikvideor, vilket jag givetvis stolt måste marknadsföra till er, mina trogna bloggläsare.
Enjoy!

Det är stökigt. Väldigt stökigt. På golvet trängs högar av nytvättade kläder tillsammans med random spridda smutskläder, några LP's, förpackningar av olika dess slag samt smuts & dammtussar.
I köket är situationen nästan den samma. Dock lite annan karaktär på själva stöket. Det hade antagligen uppfattats som galet och knasigt att ha smutskläder, LP's och nytvätt i köket. Förpackningar däremot... ja, enough said.

Helt enkelt så är det som det brukar vara då veckan lider mot sitt slut och lägenheten under sex dagar sällskapats av två trötta och utarbetade/fulla/bakfulla grabbar, samt deras vänner som sporadiskt trillar in under veckans gång. Precis lika vanligt som det är att det är stökigt sista dagen i varje vecka är det att känna känslan av: "åhhw nej, jag borde men vill/orkar inte!".

Söndagar är ju faktiskt, i alla fall för mig, avlastningsdagen. Alltså i fredags kanske jag tänkte att "hmm, ska jag städa undan lite...? - äh, jag gör det på Söndag".
Lika så är det med en hel rad viktiga mail jag har att svara på, några samtal jag borde göra, borde gå till miljöstationen o kasta glas, papper osv, etc etc.
Jag skjuter alltså helt medvetet upp saker som dyker upp under veckan till söndagen och varje söndag är det samma problem. Ni vet; "åååhw, jag borde, borde, borde" och så är söndagen inte längre lika attraktiv som den säkert kan vara för er som inte samlar saker på hög. För er som med gott samvete kan ligga o vila hela dagen, eller göra precis det ni vill...

Nåväl, jag får prova att skapa mig en helt "borde-fri" Söndag framöver. När jag blir vuxen. För viss är det väl väldigt vuxet att inte samla saker på hög o skaffa sig "borden"?

/J

Att hänga uppe & festa till 04.30 när jobbet väntar på morgonkvisten är dumt
- men ack så roligt!

Vissa mornar då jag sitter på tuben på väg till kontoret och catchar upp morgondagens nyheter i Metro kan jag ibland stanna upp, bläddra tillbaks till framsidan, nypa mig i armen, gnugga mig i ögenen och försäkra mig om att det verkligen inte är "En Ding-Ding Värld" i tidningsformat jag lyckats få tag på.
I morse var det en precis sådan morgon.
Jag läste en artikel om Täby Kommuns nya ungdomssatsning, vilken är så pass jävla korkad att jag för en sekund tappade hoppet om världen, fick livsångest och ville hoppa ut genom tågets fönstrer och försvinna.

Resumé av det jag läste:
"En veckas sommarläger med "Sex and the City"-liv, fast utan sexet, erbjuds till 11-13-åriga flickor i Täby Kommun".
Lägret kallas "Girl & the City" och går enligt den "lockande" reklambrochyren ut på att lära 11-13(!!)-åriga flickor att shoppa, gå på NK(!!), gå på Spa och (hör & häpna) "dricka latte varje dag".

Fritidskonsulet, Mats Blückert i Täby, som kom på idén motiverar den med att:
"- Åtminstone i Täby Kommun börjar flickor i den åldern intressera sig för att åka till stan och gå i affärer".
Är latte, cityliv och färganalys det man behöver när man är elva?, frågar metros reporter:
"- Jag brukar säga att de vuxna vill att barnen ska vara i skogen och få frisk luft, men det är dålig uppslutning på de lägren."

Givetvis har denna idé väckt mycket uppståndelse i och med unga flickors sätt att bli påverkade av alla skönhetsideal från modemagasin, bantingsprogram, modellprogram, mode mode mode... blah, ni vet, och frågan är om det är rätt att kommunen, staten, ska gå in och trycka i unga flickor ännu mer skönhetsidéal genom ett sådant läger som Girls & the City.
Givetvis har vårt Fritidskonsul ett bra svar på även denna fråga:
"-Är flickorna för smala får vi väl stoppa i dem en bakelse"


Avgör själva... För min del är jag sugen på att slå Mr. Blückert på käften och dessutom är jag väldigt nyfiken på vilka han mutat för att lura med sig resten av Täby kommun på förslaget, för alla kan väl inte vara lika korkade?

Pank. Har inte mina möbler. Lite småsjuk. Just nu tråkig lägenhet. Inga instrument. Har inte mina skivor... Jag sover på en lånad madrass och har inte ens mina egna sängkläder.
Just nu har jag i stora drag endast två bag's med kläder och min svarta MacBook.
Det är fan inte alltid lätt att gå runt o känna sig nöjd & glad i den situationen.

För att ändå försöka göra mig lite glad igen började jag fundera över vad jag har att se fram emot då jag inte jobbar häcken av mig på kontoret.

I morgon: Improvements till lägenheten genom IKEA-shopping.
Torsdag: Till Richard & hämta resterande kläd-bag's samt en av mina gitarrer.
Fredag: Kolla in MamaKin's Gig på Bengas Records på Drottninggatan @ 5pm.
Frekväll: Sthlm - MamaKin's singel- & tillhörande video-release på Harry B.
Lördag: Karlstad - MamaKin's singel- & tillhörande video-release på Ankan.
Söndag: Åter Sthlm. Får förhoppningsvis med mig gitarr #2 hem.
Nästa vecka: Extraledigt - Kristi himmelfärd.
Näst-nästa vecka: Lön, Måla om i lägenhet.
29:e-31:a: Hämta alla mina skivor, köksprylar, sängkläder, kuddar, lampor, instrument, tyger, gardiner, trä-persienner, böcker & övriga möbler i Arvika & Karlstad... MEGA!

...Sen är det fan bara att knyta upp håret, dra på flip-flopsen, thaibrallorna, linnet, ett par solbrillor och gassa för då är'e sommar på heltid!

Så jäkla illa är det ju trots allt inte!

Idag mår jag så jävla fenomenalt bra! För första helgen på fem slitna veckor är jag hemma i stan, vilket bara det känns sjukt skönt. Jag har spenderat de senaste veckosluten med att flänga runt från det ena stället till det andra och inte vilat ut en sekund.
Visserligen var det underbart att hänga med Malena och gamla homeboys i Borås, eller med syskon och vänner i Jönköping, eller att ta en stranddag med snack, vin och Anja i Karlstad osv... men ibland behöver man fan bara lira bollen på hemmaplan och vara lite defensiv. Ladda upp inför nästa anfall...

Igår satt jag & Jon hemma och bara njöt av det ultralugn vi byggde upp. Lirade lite backgammon, lyssnade på diverse plattor, snackade skit, såg något avsnitt av Grey's Anatomy och avslutade med hyfsat tidig läggdags. Och dagens sovmorgon. Fy fan vad välbehövligt!

Ikväll bli're dock pilsner, sväng och inte helt otippat - galenskap. Ska möta upp Nisse & Niggol, två gamla dudes från Shitlake City som jag inte sett av på några år. Var på systemet innan för att bunkra upp... dock blev det inte så mycket till att bunkra eftersom min ekonomi = personlig konkurs, vilket givetvis är något man behöver fira med några öl för sista slantarna.

På väg hem från bolaget träffar jag en alkis på en bänk. Han börjar snacka o verkar ganska skön. Samtidig lättar molnen. Solen tittar plötslig fram o vädret blir likt ett omen jävligt gött! När snubben på bänken frågar om jag inte ska slå mig ner på en cigg & en pilsner tackar jag ja. Trots att han är sliten, luktar lite kiss och svamlar en aning är det faktiskt en ganska go' snubbe. Vi snackar lite om hur brottom alla har i dagens samhälle och om hans förflutna som musiker. Vare sig han talade sanning eller ej så var han uppenbart glad över lite sällskap o skitsnack...

Får se hur långt karmat räcker idag då...
Nu kom Jon från jobbe. Solen. Balkongen. Bärsen.

/J

Förbryllad.
Ett ord som inte allt för ofta känns lätt eller relevant att applicera på sin känsla för att beskriva den som bäst. Dock väljer jag just nu att låta detta fantastiska adjektiv förklara hur jag känner mig. Men. Jag är inte bara förbryllad. Jag är lyckligt förbryllad.
Vad kan det då vara som gör Jens Nordholm så förbaskat lycklig och förbryllad denna torsdagseftermiddag?
Jo, han har fått livstecken från flickan på bussen som han skrev om för några dagar sedan (läs tidigare inlägg nedan om du inte gjort det). Jens fick för ganska precis 15 minuter sedan ett SMS som innehöll exakt följande rader:

"Hej du galna, söta pojke! =)
När blir detta som mest spännande tro?
Hur länge vågar jag vänta innan du glömmer & spänningen försvinner?
Ett tag till kan vi allt få undra. =)
Ps. Detta är inte mitt nr."

That's it!
Hon lämnar inget namn. Inget nr.
Förbryllad!
Hon lämnar dock lite avskrap mellan raderna i vilket jag på något vis kan uttyda texten:
"Jag är också väldigt nyfiken"
Lycka!

- Lyckligt förbryllad

För omkring två timmar sedan då jag som många andra satt o fördrev lite tid på allas vårt Facebook får jag helt plötslig för mig att "fan vad ospännande att det står "singel" i statusfältet på min sida".
Jag kände liksom att det låter lite desperat att sådär allmänt skylta med att man är singel. Ungefär som om jag konstant letar efter någon... vilket visserligen är sanning, men tjejerna vill väl inte veta hur desperat jag egentligen är? Det blir ju skit-ospännande för dem att dra en flirt om de från början vet att "ah, killen e ju desperat ju, honom får jag direkt". Eller hur?

Nåväl, kanske lite knasig tanke. Dock långt ifrån 10-i-topp under den kategorin. Knasiga tankar alltså.

Hur som haver, handlingen som följer tanken är att jag surrar in under "information" och helt sonika ändrar statusen till blankt, alltså att det inte står något alls där. Smart tänkte jag! När jag ändå är inne och håller på där bland kontaktuppgifter och information kommer jag på att "vafan, jag kanske ska ta o slänga upp mitt mobilnummer också, kan väl vara bra om någon vill ringa".
Sagt blev gjort och jag blev nöjd, lutade mig tillbaka.... OCH - telefonen ringer.
Jag svarar. Det är en gammal polare:
-"ehh, asså det stod att du hade nytt nr på facebook så jag skulle bara pröva".
Dimma #1 som i detta nu uppstår klarnar fort. Jag inser att just fan, fejjan ja... Givetvis får de allt som går att låta som ett skvaller till att också bli det. Självklart borde jag förstått att det nu kommer att stå
"Jens har nu bytt nummer till ********"
Jag förklarar hur läget ligger till. Han garvar och förstår precis. Sedan fortsätter han:
"va ärre för brud du gått o skaffat nu då?"
Frågan behöver ju inte svepa förbi tankefiltret allt för många vändor innan även dimma #2 lättar och jag inser att visst fan står det nu:
"Jens är inte längre singel" Över hela facebook.

Sedan har det fortsatt i samma stil de senaste två timmarna, både i telefon, på facebook och msn ställs samma frågor...

De missar inte en chans till lite skvaller, detta "allmänhetens hänt-extra i community-skepnad".


Fast lite smickrad är jag ju faktiskt över att höra tjejernas oro över om jag skulle gått o blivit "sold out", förstås...
Thanx fejjan! =P

Sitter o funderar lite över ensamhet. Hur uppstår den känslan utan att man är ett dugg ensam? Jag kommer verkligen inte fram till något vettigt alls.
Jag lever ett liv som, tro mig, är allt annat än ensamt. På kontoret, som i sig är fantastisk, har jag tokbra arbetspolare omkring mig. På kvällar hänger jag mestadels med vänner som betyder något. Ni vet, sådana som man kan skratta med, gråta på, snackar problem och framgång med eller bara sitta tyst i varsin del av soffan o slacka tillsammans med.
På helger och under ledighet far jag runt som en tok i vårt avlånga land och hälsar på polare från både när och fjärran och jag ska dessutom inte sticka under stolen med att det brukar gå ganska bra med flirtandet också...

Hur i helvete går det till när jag då och då sitter o känner mig som den mest ensamma människan i världen!? Självklart vet jag att det inte bara är jag upplever detta. Snarare är det så att alla upplever detta, mer eller mindre ofta, hela livet ut. Men vad fan är det jag och ni behöver då för att inte uppleva detta?
Inte den blekaste aning. Det är mitt svar det.
Några andra förslag?

Jag får väl helt enkelt be om ursäkt för att jag helt plötsligt, utan förvarning slutade med mitt bloggande. Tänk på att det kan vara så att jag bara tagit en paus och rent av kommer börja igen, bättre än någonsin...

Hur som haver, jag vill främst säga förlåt till er tjejer som tack vare mitt abrpupta avslut här i bloggen fick ett lite tråkigare liv. Sedan vill jag be om ursäkt till alla er andra som inte är lika viktiga för mig...

Efter en valborgshelg till största delen innehållande sol-lapande, lite sömn och alldeles för hög alkoholkonsumtion i glada vänners sällskap hade det blivit dags att slänga mig på buss 777 som skulle ta mig från min Boråssemester hem till det som nu börjar bli vardag i vår kungliga hufvudstad.
Det är söndagen den 3:e Maj och bara någon minut kvar till uret slår 16.45, vilket är bussens avgångstid. Jag sitter lutad mot husväggen intill resecentrums huvudbyggnad och pustar ut. Vid detta tillfälle far tre särskillt påtagliga känslor igenom mig.
Den första är utmattning. Inte så konstigt med tanke på vad som uthärdats de tre passerade dygnen. Den andra är hunger. Inte heller det så konstigt eftersom det var några timmar sedan jag kastade lite krubb i kistan. Den tredje känslan, som kanske är lite, lite mer knasig är att jag finner mig obeskrivligt kåt. Är det bara jag eller är detta en vanlig känsla att ha på bakfyllan?
Jag menar inte att detta är enda gången, utan alltid samma sak på bakfyllan. OCH, ju fler dagars fest innan desto högre grad av kåthet. Är jag sjuk eller finns det fler som känner samma sak?
Nåväl. Det var alltså extremt denna gång. Jag kämpade förgäves med att försöka fokusera på något annat, men det gick inte. Till råge på allt så tycktes bussen innehålla säkert 10 helt sjukt härliga flickor... Röntgensynen var blott en önskan.

Trots att de var så många, flickorna på bussen alltså, så hittade jag ändå en favvo. Om någon hade märkt hur olugnt mycket jag glodde hade jag garanterat blivit anmäld för någon form av ofredan. Jag kunde inte släppa tanken på hur mycket jag ville ha henne. Hon var så galet vacker. Bedårande! Jag får en spontan snilleblixt. Jag funderar över om idén egentligen är så smart eller om jag bara är knäpp. Jag konstaterar att båda två är sant, lika mycket på samma gång.
Jag frågar tjejen som sitter bredvid mig om jag skulle kunna få låna penna och en pappersbit. På pappersbiten skriver jag: 0739 906019 /J
Jag koncentrerar mig, tar några djupa andetag och reser mig från sätet samtidigt som en del av mig säger: "Förhelvete, vad gör du!!? Sätt dig ner Jens!"
Jag tittar på henne och fortsätter gå fram till mitten av bussen där hon sitter. Väl framme säger jag:
"Ursäkta mig. Jag vet att det här kanske är jäkligt konstigt... men jag tycker att du är helt galet vacker. Ljuvlig. Jag skulle bli sjukt lycklig om du hör av dig någon gång. Här är mitt nr".
Så lämnade jag fram lappen.
Helt plötsligt märker jag att jag är tillbaks i verkligheten igen. Jag inser vad jag precis nyss gjort. Jag märker hur folk runt omkring oss skruvar på sig, tittar på mig som om jag vore galen. Nästan så de börjar leta efter en dold kamera i närheten. Tjejen tittar förvånat på mig och ler. Rakt bakom henne sitter en ganska söt, lite äldre tjej och halvsover. Jag ser hur hon börjar le. Hon öppnar ögonen och utbrister:
"Det där var det coolaste och mest romantiska jag någonsin hört". Hon lutar sig fram till tjej #1 och fortsätter glatt:
"Du, om inte du vill ha lappen så tar jag den gärna".
Tjej #1 fnittrar till, ser på mig med sina galet underbara ögon och säger:
"Nä, jag tror jag behåller den här lappen ett tag".

Jag går därefter och sätter mig igen, somnar och när jag går av bussen är hon redan borta. Förmodligen är detta det knasigaste jag har gjort. Men värt det när hon väl ringer, för det kommer hon väl att göra?

/J