JensNordholm

Har länge funderat över när det är dags att börja blogga igen. Svaret som dykt upp har varit detsamma lika länge som jag funderat. När jag bli sugen. När jag känner att jag skriver om något jag vill skriva om. Det är svaret jag haft.

Att blogga skall helt enkelt inte kännas lika jobbigt som att bli akut skitnödig vid opassande tillfälle. Särskilt inte när man dessutom efter att ha hållt det hela inne sjukt länge (gärna p.g.a att man upplever att det inte finns tid till att sitta på dass), rusar in på muggen, sliter ner brallorna, slänger sig på porslinsinrättningen och ganska snabbt inser att FAAN, det här kommer att ta tid! Man pressar. Värmen stiger. Svetten börjar pärla sig längs hårfästet. Tar en titt i spegeln och inser att den där blodådran som bultar i mitten av pannan snart sprängs om man fortsätter...
Efter hårt, taktiskt och intervallliknande arbete känner man plötslig att NU! Nu jävlar är det fan på väg! Och ut kommer vaddå... en liten, jävla ointressant liten brun/svart klump. För allt det pressandet och slitet. Fy fan!


Hädanefter levereras endast lättutskitna, okrystade inlägg... med en garanterad stank av skit.