Fördelssjuk.


Andra dagen, eller föresten - dygnet (för någon vidare sömn har det in blivit) jag suttit hemma, hostat, svettats och slemmat i stort sett helt totalt alléna. Jon har återigen börjat knega på dagarna och kvällarna ägnar han åt att vara ute o hänga med våra vänner, dricka öl o ha det trevligt...
Lite bitter är jag faktiskt!

Dock har jag nog aldrig förut i mitt liv vart så lugn, samlad och harmonisk över att behöva sitta hemma och kurera. Jag har tamejfan mestadels till och med haft det riktigt gôtt, vilket är lika förvånande som skönt. Jag tror detta framförallt handlar om en sak. Mitt sätt att tänka, fokusera använda energi. Om det hade vart för några år sedan hade jag förmodligen legat i soffan och gjort åt ALL energi på att gnälla, tjata och tänka på hur jävla synd det är om mig så är så jävla sjuk, och så rastlös, och så ensam osv...

På grund av ett antal omständigheter och skruvade händelser bestämde jag mig för knappt ett år sedan för att ändra på en väldans massa saker. Saker som jag helt plötslig upptäckt att jag inte tyckte om hos mig själv. En av de värsta upptäckterna i mitt rannsakande var just mitt otroliga energiläckage. Jag har alltid, hela livet vart overloaded med energi, men aldrig förens i det ögonblicket tänkt på hur jag använder den.
Jag slösade så mycket energi på negativitet. Jag kastade energi på att tänka och irritera mig på hur jävla korkade och dumma människor som fanns överallt. På idiotiska saker jag gjort förr. På framtiden. På vem jag vill träffa osv. Framförallt slösade jag energi på att bli påprackad fel, brister, lögner, negativitet, aggressivitet, idioti och galenskap som inte ens var mitt. Det var någon helt annan människas. Men jag var på den tiden för rädd för att säga ifrån, vilket också var ett jävla energislösande - att gå runt o vara rädd.

Åter till mina sjukdagar efter den enorma parentesen:
Nu är det skilldnad. Jag märker den tydligt. Jag har lärt mig, och faktiskt blivit ganska bra! Givetvis behöver man skjuta av lite skarpa skott ibland. Kanske till och med kasta lite bomber då och då. Det är okej, bara man vet hur man rimligen avslutar, och ser till att vara man nog att be om ursäkt när siktet ballat ur o skotten därmed hamnat fel.
Det har som sagt inte alls vart någe vidare drygt att vara hemma. Jag har riktat energin på det jag kan göra istället för att sura o grubbla över vad jag inte kan göra.
På två sjukdagar har jag:

Läst halva Illusionisten, kollat på Tarzan, Övat Djembe-lir, Bytt strängar på guran, Dammsugit, Vart o handlat, Gått en långpromenad, Fixat Spotify, Lirat gitarr, Städat badrummet, Diskat diskberget, Lyssnat igenom ca 40-50 skivor - nya som gamla, Skrivit en jäkla massa här i bloggen igen, Laddat ner sesong 1 & 2 av Mia & Klara (Tack Céline, det fick mig att skratta, wonderful!), Skräddat ihop några Jeans, Plockat undan alla kläder som låg spridda hej vilt OCH jag har haft mitt längsta- och kanske också härligaste chatt-snack ever. Flera timmar långt. Galet men bra medicin!


Kanska många pra kräjjer alltså!

Jag vill avsluta med det här, bara så ni förstår vad jag gjort då det roliga i mig börjat pysa ur...


Kommentarer
Postat av: Celine

Det bästa med just tagits är att hon inte mar speciellt dåligt till skillnad fran de andra (ändå rätt tragiska) karaktärerna och hon har sina små visdomsord som trots allt är vettiga. Att börja dagen med ett tabitaklipp på morgonen var det bästa på länge:) I love it!

2009-07-15 @ 11:02:26
URL: http://Celine.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0