JensNordholm

Så, efter nitton avverkade och tjugoen (!) återstående semesterdagar har jag mellanlandat hemma i Sthlm igen. Jag sitter nu och försöker utvärdera och tänka tillbaks på vad som hänt det senaste. Jag måste erkänna att tillbakablickandet är lite dimmigt här och där, men en sak vet jag dock - den hittills gångna ledigheten har vart helt otroligt bra!
Känns som om jag hittills hunnit med väldigt mycket och framförallt träffat sjukt mycket gamla vänner från både när och fjärran som jag inte träffat på väldigt länge. Det är kul att stöta på vänner som jag inte träffat på flera år och höra om vad som hänt sedan sist och hur det för somliga (mirakulöst nog =P) ordnat upp sig. Det är skönt att veta att det går bra för många som för bara några år sedan inte hade de bästa framtidsutsikterna.

En sak att konstatera är att det än så länge blivit mest härjande & köttande under semestern. Det började med ett fantastiskt sjöslag i skärgårn', fortsatte med en galen weekend på Metal Town i Gbg. Därefter en tok-vecka på det lilla baluns som årligen äger rum i den pittoreska staden Arvikas folkpark, sedan avslutades första semesterhalvleken i helgen med en riktig svängom i Karlstad.

Nu när jag sitter här i soffan i Sthlm och snorar känner jag mest av allt två saker.
Ett är att jag lämnade något kvar i Värmland som jag kanske inte borde lämnat bara sådär. Eller jag borde i alla fall tagit reda på bättre om jag borde lämnat det. Jag undrar...
Två är att jag är lite trött och sliten. Jag behöver lite ompysslande och mys. Jag längtar ut i skogen, ut på landet. Jag längtar efter en varva-ner period innan jag med dunder och brak, pompa och ståt skall tacka av semstern för det här året.

Så här:
Solen skiner. Det är varmt. Då och då smeker en lätt svalkandes sommarvind förbi. Några småfåglar kvittrar lekfullt. Ett och annat bi surrar ihärdigt fram. På avstånd hörs fiskmåsarnas gälla skri. Jag stannar upp. Sträcker mig efter glaset som står i gräset bredvid mig. Farmors hemmagjorda flädersaft med tre isbitar och ett sugrör. Jag suger i mig av sommaren.
Jag ställer tillbaka glaset i gräset, lägger mig bekvämt ner och gungar återigen lätt igång ett lugnt, harmoniskt pendlande. Hängmattan som är uppknuten mellan kastanjeträdet och äppelträdet är en riktig sommar-oas. Jag slår åter upp sida nittioåtta i John Fowles "Illusionisten" och försvinner in i en annan värld, långt, långt härifrån.

Så. Exatkt så känner jag för just nu. Hämta mig någon och ta mig dit. Snälla!


Det här blir lätt den bästa konserten i år, kanske för alltid;
Fleetwood Mac,
lördag 10 oktober 2009, kl 19.30.
Se: You can go your own way - 1977