Motgångsrikt



Natten tillhörande föregående dygn var ett helvete. Det var natten innan första arbetsdagen. Första arbetsdagen på sex veckor. Jag ägnade natten åt att vrida och vända mig, prova ett hundratal olika positioner, svettas, frysa, täcke av, täcke på, blev törstig, drack vatten, blev kissnödig, kissade osv osv. Detta pågick tills någon gång kring sex-snåret då jag äntligen somnade. Två timmar senare ringde väckarklockan in för en härligt strålande dag i arbetsringen. Och fan vad sugen jag var på att kasta in handduken direkt.

Jag överlevde, som du kanske märker, gårdagens slit. När jag klev innanför dörren i vårt Casa de la' J'J' kring arton-tiden igår kväll var jag helt slut. I kolapstillstånd. Jag tänkte för mig själv; "Skönt! Då kommer jag ju kunna sova i natt.". Kvällen smög sakta på. Jag låg plankad i soffan o kollade på World of the Lost, hela vägen halvt som halvt sovandes. När filmen äntligen var slut, klockan nyss slagit elva och mörkret slagit ihjäl det sista av dagens ljus snubblade jag ner i sängen för nio härliga timmars sömn.

I samma sekund som jag landade på sängen var det dock något som hände. Nästan som i en förtrollning vände det. Helt! Jag blev klarvaken. Återigen timmar av vrida, vända, svettas, frysa, täcke av, täcke på, törst, nödighet osv osv...

...och hela tiden tanken molandes; "tänk om?"

Jag har tappat förmågan att sova nattetid!

Kommentarer
Postat av: Sebastian Sampallo

Ah, trist. I know that feeling. Finns fan inte mycket som är värre än att ligga och inte kunna somna. Och ju längre tid det tar, desto mer ångest för man för att inte kunna somna, och desto mindre chans att man somnar!



Stanna uppe en hel natt och dag, och sedan däcka av sömn vid 20.00 brukar funka för mig!



Ses snart!

2009-08-05 @ 15:12:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0