Don't stop the Music

För några veckor sedan satt jag tillsammans med några vänner och drack pilsner och snackade skit. Samtalet grundade sig förmodligen som vanligt på dåliga skämt, tokiga berättelser och anekdoter från förr samt det stora samtalsämnet i allas våra liv, Musik.
Ni måste först förstå att jag och min umgängeskrets bär på en tung kronisk skada, kallad gravt musik(miss)bruk. Vi kan sitta i timmar och bara snacka om ett enda kort parti i en låt, bryta ner det och analysera det till den milda grad att... ja, att vad fan då!? Givetvis sker det hela alltid lite med glimten i ögat, men ändock, ni som inte vet det eller aldrig har tänkt på det...
Jag är en geek. En fullfjädrad jävla nörd. Fast i mitt, och således mina vänners fall handlar det inte om "nördsaker" som dataspel, programmering, "jag älskar matte" eller what not... utan om något så bra som Rock!
Om det hade gått hade jag fan ätit rock till frukost, rökt rock i cighylsan, köpt dyr rock på flaska och drukit det... ni hajar hoppas jag? Om inte - Om rock hade varit ett djur hade jag fan inte bangat på att ha tidelag! Klart, tydligt & pedagogiskt Jens!




Hur som helst; vårt samtal gick denna kväll från det ena till det andra helt i musikens tecken, och tillslut visade vårt flackande, sporadiska samtal oss vägen till ett musikämne som vi kom att fastna för hela kvällen och sedan dess har jag inte kunnat släppa det riktigt.
Det vi kom in på var om den nyskapande musiken någon gång kunde ta slut. Att det inte fanns något nytt alls, över huvud taget att skriva... alla slingor, melodier, riff etc var redan skrivna.
Jag är absolut ingen professor inom mattematik, men jag resonerade som så att det finns bara ett visst antal toner och ett visst antal takter. Någon gång borde alla dessa kombinationer vara gjorda och förbrukade. Jag tänker mig det ungefär som ett vanligt 3-siffrigt kodlås, där det är ganska logiskt att det inte finns mer än 1000 kombinationer (fn. 000 till 999).

Lämna gärna kommentarer och din synpunkt på ovanstående!

Hur det än ligger till, varesig musiken kommer att ta slut eller ej, så är det en jävligt hemsk tanke. Tänk att man sätter sig, vill slappna av lite och lira lite gura och så kommer man på att vad fan jag än lirar nu så finns det någon annan som spelat exakt dessa toner i exakt den här kombinationen i exakt den här takten... Jävlar vad tråkigt!

Och slutligen, det som egentligen fick mig att göra detta inlägg...
Jag läste på min vän Jon's blogg (www.javlaliv.blogspot.com) om hur ofta det händer att olika artister/musiker anklagar varandra för att ha plagierat (alltså kopierat och stulit) varandras musik. I vissa fall är det hela ganska tveksamt och det kan hända att man bara råkat skriva en truddelutt som blir lite snarlik en redan befintlig låt, eller oftast bara en kort slinga/melodi i en låt. Dock finns det ju vissa fall som känns jävligt självklara då hela låten tycks vara en näst intill exakt kopia dock i annan tappning. Jon uppmärksammade just detta i The Hives låt Tick, tick, boom som verkligen är för lik The Roofies Why you?. Hoppas Jason Shapiro som gjort originalet får rätt i den stämning han för ett tag sedan lämnat in.

So long!
/J

Kommentarer
Postat av: Jimmy Malmqvist

Förstår att ni har lätt att diskuttera sånt här. Men min åsikt vad det gäller om musiken tar slut:



Det gör den inte, du pratar om kombinationer, men det finns allt för många för att vi skall hinna använda alla. Med alla olika instrument och verktyg som finns att använda kommer kombinationen bli som ett konsum tecken, oändlig.



Däremot så märks det ju tydligt att musiker inte är lika ambisösa som förr. Idag skall man helst bara ha ett yttre för att bli en stjärna. Låta nån annan skriva och producera. Visst att elvis själv inte skrev särskilt mycket, men idag är det pinsamt få som klarar av att göra egen musik.



Det kommer covers, samplingar åt höger och vänster. Folk kallar sig musikaliska genier, t ex min favorit Kanye West, fastän han mest använder sig av gamla melodier blandat med nytt.



Vi lever i en modern värld, där musiken inte är densamma som den en gång var. Men även den musik VI kallar gedigen var en gång i tiden skum och fel ute när den i sin tur blev modern.



Thats my åsikt.

2008-10-31 @ 16:34:02
URL: http://jimmymalmqvist.com
Postat av: En öl i Jens vardagsrum

Asså för att vara lite oseriös, när man hör nårra toner så fångar ju hjärna upp det. Och då är det upp till en själv om man kan förvalta dessa toner, och göra nåt eget av det, nåt specifikt. Det märkar man ju ofta när man lirar gurra, att oj det här känner jag igen. Det är så hits görs med, genom att sno oftas. Nåt som hjärnan känner igen och får en slags orgasm av, nåt man känner igen. Men man kan ju lyckas med att köra på samma accord i alla sin låtar bara byta takt eller följd på dom. Kolla bara på ramones tidiga plattor. Hash





Fan vilket sktisnack detta var från mej, men det var ändå roligt att få kladda lite i ditt forum Jensa. Skött om dej, min söta lilla prinskörv

2008-11-01 @ 19:50:03
URL: http://www.myspace.com/parrywithfriends
Postat av: Henric

På delen lik varandra med Roofies och Hives.... kör du roofies låt på youtube så finns funktionen liknande videoklipp.... först på den listan är Hives låt.... no need to say more hehe...



håller med dig jensa om att det var för likt... fast hives känns bättre än roofies :)

2008-11-05 @ 22:48:55
Postat av: jon

jag tror inte att musik kan ta slut. Tänk på att det inte bara är tonkombinationer som gör musik, utan även hur dessa toner rytmiseras(är detta ett ord.) Samma toner i följd kan bli två helt olika riff, om pauseringar och rytmik är olika.



Utöver rytm har vi tempo, taktart, instrument osv. Det blir såpass många variablar att ett slut känns oändligt långt borta. Och jorden ska väl ändå gå under snart, eller?

2008-11-11 @ 13:18:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0